När centralbanker skapar pengar genom att utfärda lån, kräver de förutom fullständing abetalning av lånet, betalning av en viss mängd ränta. Lånar man 100 kr av centralbanken vill de ha 105 kr tillbaka. Eftersom nu bara 100 kr existerar i omlopp räcker pengarna inte till räntan. Vi tvingas då, våra stackare, att kämpa med livet som insats i den stora hårda världen, mot övriga människor som också har räntebetalningar att göra, för att i tuff kamp försöka lura av dem sina pengar.
Denna ränteparadox gör att vi alla är skuldslavar i samhället, och ju mindre pengar desto bättre. Kunde man utrota dem, helt helst, skulle paradiset sänka sig till jorden och vi kunde alla leva i himmlerikets eviga fröjder.
Pengar är inga jävla engångsartiklar och de stackars satar som verkligen tror på det som beskrivits ovan är vilseledda och helt naiva, troligen läst nån jävla dynga som nån tokstolle skrivit på internet och svalt rubb och stubb med hull och hår.
Pengar skapas genom lån, men pengajävlarna rör på sig och det vore väl förbannat konstigt om man inte kunde använda samma pengar mer än en gång. Man skulle ta och banka lite vett i folk med dessa sjuka missuppfattningar, men troligen skulle ingenting gå in.
Det räcker med en futtig en-krona att handla med så kan man betala hela världens skulder, bara alla ser till att jobba lite och använda pengen. Man får väl dela upp fanskapet i atomer och handla med biljarddels-ören tills "räntekrisen" är löst annars. Men några förbannade nya lån behöver man inte ta. Pengar cirkulerar, och gjorde de inte det vore det tamejfan inga pengar. Snarare ett dåligt skämt. Ungefär som konspirationsteoretikernas och penningsystemshaveristernas idioti.
Innan vi når till ett helt pengafritt paradis, är ju både räntor och skulder helt obetalbara, och jag rekommenderar att ni vid nästa restaurangbesök drar den om skuldernas teoretiska obetalbarhet då notan kommer. Har de något sans i huvudet så förstår de ju att så är fallet, och ni slipper betala.
Arge Gubben 2013.